Turist ute i världen
Under alla år jag höll på med boken om Sveriges första världsomsegling, tänkte jag ganska ofta på att det skulle vara häftigt att besöka de platser besättningen var på för 170 år sedan. Tänk att få bege sig iväg längs samma rutt som då och göra sin egen världsomsegling! Men vill jag ärligt talat besöka alla de städer och strandhugg man ankrade vid då? Nej, egentligen inte. Jag har mina favoriter men också mina orosmoln i tankarna. I denna blogg börjar jag bakifrån med de platser som ger mig mest negativa vibbar vid en världsomsegling i nutid, och avslutar sen med de jag av hjärta och själ vill besöka och njuta av.
Både Manila i Filippinerna och Jakarta i Indonesien är orter jag inte direkt gör vågen för. Det är mycket varmt där och man har även en hög luftfuktighet. Dessutom vimlar det av folk och i Manila är brottsligheten hög. Vid en sådan här tryckande värme blir matlagningen också vansklig, och jag ser magproblemen komma som på posten. Rör man sig dessutom utanför städerna är det upplagt för att möta diverse otäcka varelser som skorpioner och stora spindlar! En reseguide försöker peppa mig om Manila och skriver: "Vidsträckt och svårgreppad. Trång och förorenad. Osäker och kriminell. Manila är en svår stad, en huvudstad som har långt att gå för att närma sig stadsgrannar i Sydostasien. Men Manila bjuder också på myllrande marknader, enorma shoppinggallerior, intressant kolonialhistoria och vacker, men bitvis svårupptäckt, arkitektur. Dessutom är stans nattliv riktigt bra." Blir ni övertygade? Jag är fortsatt tveksam. Fregatten Eugenie var här i början av 1853.
De så kallade söderhavsöarna i Stilla havet, som exempelvis Fiji, Tonga och Salomonöarna ger lite bättre känsla i själen, men har sina tydliga nackdelar ändå. Det är skimrande vackert och fint här, och solen strålar över en varje dag. Men den extremt starka solen här är samtidigt inte min grej. Dessutom kan man säkert räkna med nattliga besök i sin bungalow på stranden av just skorpioner, spindlar och ormar. Men sköna och varma bad i havet skulle kanske lätta upp dessa orosmoln, liksom några goda drinkar under parasollen när man tittar ut på det blåa havet och de svajande palmerna. Fregatten Eugenie var här under sensommaren 1852.
Nu kommer jag att avsluta med de tre platser som jag av hjärta och själ vill besöka idag. Vi börjar med San Francisco.
Fregatten besökte San Francisco i juli/augusti 1852 och fick uppleva både drömmar och mardrömmar här. Två män försvann, och jag har gjort många efterforskningar för att om möjligt ta reda på vad som hände med dem. Av det skälet skulle det vara intressant att stå där i den gamla delen av staden och tänka tillbaka en stund på händelserna för så länge sedan. Men i övrigt finns det mycket att uppleva i San Francisco. Det verkar vara en avkopplande och mysig stad, med spårvagnar och Golden Gatebron att åka med och vandra på. Fick jag tid över från myset på något café skulle jag nog bege mig upp till Sacramento där guldruschen var i full gång just under svenskarnas besök. Sen skulle man kunna ta en avstickare till Hawaii med flyg, bara för att se om de äter Hawaiipizza där eller inte :-)
Precis under toppen på min lista ligger Kapstaden. Behöver jag säga mer än Taffelberget och Godahoppsudden! Det platåliknande berget ser häftigt ut på bild, och känslan av att stå högst uppe på platån med både atlanten och indiska oceanen i sikte skulle vara obetalbar. Godahoppsudden är samtidigt Afrikas mest kända udde som många sjöfarare har rundat under många sekel. Finns det inga orosmoment i Kapstaden då? Jo, de finns. Brottsligheten är hög och staden är dessutom en av de blåsigaste i världen. Men älskar man viner från Sydafrika får man hålla i hatten och bli kvar. Staden Stellenbosch ligger bara en mil öster om Kapstaden, och de gör ett av de godaste vinerna som finns. Tänk att få dricka vinet på plats! Själen skulle jubla!
På första plats finns Magellans sund! Under dramatik och svett och tårar seglade fregatten igenom sundet i början av februari 1852, och upplevelserna var utanför det vanliga. Fortfarande idag är sundet ogästvänligt och nästan obebott, vilket gör känslan av att återvända till 1852 desto större. Jag kommer att kunna se flera djur man aldrig tidigare sett, som pingviner, sjölejon och albatross. Jag kommer att få se berg som tornar upp sig längs sundets väg. Jag kommer att få känna att själen lever när temperaturen går ner till några grader över noll och när den isiga vinden tar tag i en. Det kommer att bli underbart. Aldrig tidigare eller senare i mitt liv kommer jag att få uppleva något som detta. Det är min övertygelse. Och för att tilläga en sista sak, så finns det varken skorpioner eller större spindlar här nere. Det är alldeles för kallt :-)
https://www.argtour.com/kryssning-patagonien-fjordar