Tidning 5 maj 1852
Denna mindre notis var insatt i Carlskrona Weckoblad den 5 maj 1852. Man skriver i inledningen att brev och rapport från Valparaiso i Chile hade kommit in, och med tanke på att Eugenie anlände dit den 22 februari tog det alltså 2 1/2 månad för rapporten att anlända till Sverige. Brev och annat material skickades hem med fartyg på väg till Europa. Från Valparaiso var den närmaste vägen runt Kap Horn och sen över Atlanten mot Europa och Sverige. När man däremot senare befann sig i Sydostasien var den smidigaste transporten runt Afrikas sydspets och sen raka vägen norrut. En transport på 2-3 månader hem med brev var normalt om man befann sig så här långt borta från Sverige. Det fanns inga genvägar, utan man måste på något sätt ta sig runt olika kontinenter. Ibland kom inte ens breven fram, vilket hände brev som var på väg till Eugenie. Fartyget med breven tog fyr till havs och alla brev de hade med sig brann upp.
Notisen från den 5 maj är som synes kort, men ger ändå mycket information om läget för världsomseglingen. Besättningen var frisk står det, men nämner att två man avlidit. Två man döda på två veckor. Det var inget bra omen. Vi vet att totalt sju personer dog under världsomseglingen, men det var inget man man då och där hade någon aning om. Tropiska sjukdomar som gula febern, tyfus och kolera fanns i närheten, och det var oftast ren tur om man lyckades komma undan många dödsfall. De två döda i notisen var Johannes Löpare och Jöns Löfman.
Det sista avsnittet i Carlskrona Weckoblads notis denna dag består bara av en kort mening, men dessa sex ord skulle komma att bli den mest omdiskuterade händelsen under hela världsomseglingen. Kungen och regeringens instruktion till chefen Virgin innan avsegling hade en tydlig passus om transporten runt Sydamerika, nämligen att fregatten skulle ta vägen runt Kap Horn. Men Virgin hade helt andra planer. Redan under Eugenies ankring i Portsmouth i början av världsomseglingen bestämde han sig för att ta vägen genom Magellans sund. I sin motivering nämner han att kartorna i området blivit mycket bättre, men också att svenska fartyg är vana vid svår sjögång som i Kattegatt. Därför borde en seglats genom sundet inte vara något problem, menade han, som också motiverade genomfarten med att vetenskapsmännen skulle kunna genomföra stora upptäckter i dessa isolerade områden.
Seglatsen genom sundet lyckades och dessutom på rekordtiden elva dagar. I Valparaiso blev svenskarna hyllade för denna stora bedrift. Det var mycket ovanligt att ett fartyg av Eugenies storlek lyckades ta sig igenom. En engelsk fregatt hade nyligen fått vända om inne i sundet. Virgin fick gå på molnen i flera månader innan breven från Sverige nådde honom. Brev från Oscar I och andra i hög ställning gav Virgin hård kritik för hans beslut att vägra följa instruktionen. Chefen på Eugenie var pressad och chockad. Även om framgångarna för världsomseglingen efterhand överskuggade kritiken mot seglatsen genom Magellans sund, förföljde det Virgin i många år framåt. I ett brev från 1854 skriver han att han fortfarande inte kunde förstå hur en sådan framgång kunde väcka sådan irritation hemma i Sverige. Men tiden gick. I folks minne fanns framförallt helheten, att Sveriges första världsomsegling var en stor framgång och ära för Sverige.
Den 5 maj 1852 var för övrigt en onsdag.