Tidning 12 mars 1853
Lidköping tidning från den 12 mars 1853 är dagens ämne, och visar samtidigt att det långt ifrån bara var tidningar i Blekinge eller Stockholm som skrev om Eugenies seglats runt jorden. Seglatsen från Sydney till Kina tog 33 dygn, och det var ovanligt snabbt för ett fartyg vid denna tid. Vindarna var verkligen med fregatten dessa veckor trots vissa dagars stiltje. Under första delen av transporten mot Kina mötte man knappt några andra fartyg överhuvudtaget. Det var alltså ofta ett öde hav som fregatten seglade igenom norrut från Australien. Tidningen skriver om hettan, och det var verkligen något som besättningen fick utstå många månader framåt. I åtskilliga dagar var det över 30 grader och luftfuktigheten var dessutom hög. Chefen Virgin beskriver värmen som förfärlig, och att det varit 34 grader på fregatten i huvuddelen av dygnen till Kina. Alla fönster i Virgins kajuta var öppna, men trots det kom temperaturen i hytten aldrig under 30 grader. På dagen sattes det upp ett soltält på däck som svalkade en del, men nätterna var pressande. Besättningens hälsa blev efterhand lidande med trötthet och magproblem som ofta förekommande fall. Väl framme i Kina var dock temperaturen endast runt 15 grader.
När man kom fram till Kina ankrade man först i Hongkong den 7 december, men huvudmålet var Kanton. Kantons förstad hette Whampoa och det var där Eugenie ankrade två dagar senare. För att komma in till själva Kanton fick man åka med olika transportfartyg eller på egen hand hyra en mindre båt, oftast då en så kallad sampan som hade formen av ett stort ägg. De kallades också oftast för äggbåtar. Vad som mötte svenskarna i Kanton var förutom tre huvudgator en stängd stad för dem. Fredsavtalet efter opiumkriget 1839-42 hade trätt i kraft sedan länge, men fortfarande hindrades alltså västerlänningar från att gå på andra gator än de tillåtna. Gick man utanför dessa huvudgator kom direkt flera kineser och blockerade gatan för fortsatta vandringar. Öknamnet fan-kvai, utländsk djävul, slängdes också ibland mot de västerlänningar som inte behagade.
De ur besättningen som kom iland fick ändå uppleva en annan kultur. Maten var helt annorlunda än hemma i Sverige, liksom drycker som saké. De som var intresserade av kinesiska kulturföremål kunde köpa på sig dessa och ta med hem, men billiga var de inte. En av de kulturintresserade var löjtnant August Fries som bland annat tog hem tavlor och opiumpipor, vilka sen visades upp på olika etnografiska utställningar i Sverige. Under 1870-talet bildades det svenska sällskapet för antropologi och geografi, och August Fries blev senare vice ordförande i sällskapet under Adolf Erik Nordenskiölds ledning.
I slutet av tidningsartikeln som västgötar fick läsa i mars 1853 står det att "fregatten undergått drifning", vilket innebar olika typer av reparationer. Under den två veckor långa vistelsen i Kanton skulle fregatten både målas om och repareras. För detta anlitade man runt 40 kineser. Dessa bodde i en djonk som låg längs fregattens sida, och kom ombord varje dag och utförde sitt arbete. På julaftonsmorgon lättade Eugenie ankar för vidare transport söderut mot Manila och Singapore. Hettan och den höga luftfuktigheten kom att bestå. I ett brev från januari 1853 skriver sekundlöjtnant Carl Skogman följande om den pressande värmen.
"Det heta klimatets skadliga verkan blir med hvarje dag mer och mer synlig, utan att vara illamående, känner jag huru mina krafter aftagit och huru håglöshet och leda vid allt arbete med hvarje dagliga öfverhand. Man har ej ens håg för nöjen och förströelser, utan det enda man åstundar är att få wräka i maklig sysslolöshet."
https://tidningar.kb.se/?q=fregatten%20Eugenie&from=1853-03-12&to=1853-03-12&newspaper=LIDK%C3%96PINGS%20TIDNING