Kvinnorna
Kvinnorna, var är dem? Världsomseglingen planerades av män, genomfördes av män och utvärderades av män. Men det var så det var vid denna tid. Det kom att dröja mer än ett sekel innan kvinnor fick göra värnplikt och sen militär karriär. Men bakom varje man på världsomseglingen fanns en kvinna. Det kunde vara en fru eller fästmö, eller en syster och mor eller kanske till och med en mormor och farmor.
En som hade en kvinna bakom sig var löjtnant August Fries. Han hade under sommaren varit lite tveksam att följa med på seglatsen, men fästmön Sophia övertalade sin August. Även om inga brev mellan de båda hittats vet vi att sådana skickats. Genom korrespondensen mellan generalkonsul Tottie i London och chefen på Eugenie får man reda på hur många brev som sändes iväg från London och även till vem breven var riktade. August Fries var en av många som tog det hårt när brev kom ombord på fregatten och det visade sig att inga fanns just till honom. I sin utförliga dagbok berättar han om den ångest som drabbade honom när saknaden efter hemmet och sin Sophia kom fram då och då. När väl brev kom, och ibland flera stycken på en gång, rådde istället lyckorus.
På en sådan här lång seglats på nästan två år var det en del av besättningen som sökte upp prostituerade iland. I stort sett varje hamn man besökte fanns det bordeller, och i större städer som San Francisco, Kanton och Rio de Janeiro var antalet prostituerade många. I dagböcker och andra källor får man bekräftat att det var alltifrån båtsmän, civila och officerare som köpte sex iland. Hur många av männen ombord som gick till prostituerade vet vi inte, men det är liksom inte poängen. Poängen är att det snarare sågs som normalt att supa, spela och gå på bordell vid permission iland.
Båtsman Olof Hederman gifte sig 1849 med sin Anna Catharina. Året därefter kom första barnet, dottern Emma Carolina. Olof hade varit båtsman sedan 1845 och tillhörde Tingstäde socken på Gotland. Båtsman Olof Hederman tillhörde en de få av som inte var befäl och som skrev dagbok. Hans dagbok finns idag på Visby landsarkiv och ger en skildring av seglatsen präglad av oro för stormar och grundstötning, men samtidigt med en förtröstan på Gud. Under seglingen genom Magellans sund ger han sitt hopp till sin herre, och tackar honom sen för stöd och lyckosam transport under de påfrestande dagarna. När Olof kom hem efter världsomseglingen utökades familjen, och familjen fann sig tillrätta i båtsmanstorpet i 30 år framåt.
Den kvinna jag mest känner till är Virgin hustru Marie Charlotte, och det av förklarliga skäl då hon är min farfars mormors mor. Marie Charlotte hade aldrig tidigare varit borta från sin man så länge som nu under världsomseglingen. Han var sjöofficer och hade varit borta under längre perioder förr, men dessa 21 månader ifrån varandra var exceptionellt. Men det var samtidigt ingen tvekan om att Virgin skulle tacka ja till detta hedrande uppdrag. Christian Adolf gick med hjärta och hjärna in i sitt uppdrag som chef över världsomseglingen. Det märks i brev hem till kungen och regeringen att han nästan alltid hade något att göra, och var stressad av alla brev som skulle skrivas och annat som skulle göras. Marie Charlotte var i en annan situation. Hon satt hemma i våningen på Kyrkogatan i Karlskrona tillsammans med de kvarvarande barnen och tjänstefolket. Når våren och sommaren kom vistades familjen på sommarresidenset i Nättraby utanför Karlskrona. Marie Charlotte saknade sin Christian Adolf. Det märks tydligt i källorna att hon nästan sade - "måtte han snart komma hem!" I juni 1852 firade de sin silverbröllopsdag var för sig. Vid midsommartid 1853 sågs de igen med kärlek i Göteborg, som var fregattens första ankring i Sverige efter fullbordad världsomsegling. Marie Charlotte och Christian Adolf hade då varit ifrån varandra i 632 dagar!
Fotografiet visar Marie-Charlotte från slutet av 1850-tal.