Jag vill träffa dig! Del 3

Jag vill träffa dig kommendörkapten och chef Christian Adolf Virgin! Du var chef för denna världsomsegling och jag har många frågor kring dina tankar och upplevelser under denna seglats. Var ska jag börja? Världsomseglingen var en stor framgång för Sverige med de vetenskapliga insamlingarna, med den medalj som präglades för er ära och med alla hyllningar som mötte er när ni kom hem. Men hur såg du på officerarnas mobbing av vetenskapsmännen, och hur såg du på deras kritik mot dig för ditt stöd för vetenskapen? Tog du åt dig eller fortsatte du din väg framåt med ära och stolthet för Sverige i sikte? Intrycket är att du hade ditt mål klart, att ta fregatten runt jorden och hem med en last av avtal, utsikter för svensk handel, vetenskapliga upptäckter och så få sjukdomar och dödsfall som möjligt.

Den största framgång du var med om var seglingen genom Magellans sund på rekordtid. Du beskriver den andäktiga känsla man fick när fregatten sakta gled in i sundet, men var du någon gång rädd, rädd för att allt skulle misslyckas? Du litade på din Gud, men risken fanns att ni blev tvingade att vända tillbaka och gå runt Kap Horn. Hur hade du tagit detta misslyckande? Och hur kände du när båtsman Löpare föll från masten och avled under de ständiga vändningarna i sundet? Nu lyckades ju med seglatsen genom sundet, även om eftersmaken blev en aning sur på grund av kungens kritik mot ditt beslut.

Jag undrar också hur väl du kände den övriga besättningen. Lärde du dig namnen på en del eller många? Visste du till exempel vem båtsman Drabant var? Eftersom du var en chef som inte bara satt i din hytt utan var med på däck, och även var med på exkursioner iland då och då, får man anta att du trots allt lärde känna en del av besättningen på 344 man.