Jag vill träffa dig! Del 2

Jag vill träffa dig botanist Nils Johan Andersson! Du hade en ganska tuff tid under dessa 18 månader på havet. Från din professor Elias Fries hemma i Sverige kom krav på att göra så många växtinsamlingar som möjligt, vilket stressade upp dig. Dessutom blev du mobbad och trakasserad av officerarna ombord. De ansåg att du inte betedde dig som man borde på en kunglig fregatt, och var allmänt irriterade på vetenskapsmännens deltagande under världsomseglingen. Du fick alltså ta emot både det ena och andra vid middagsbordet i gunrummet. Hur orkade du stå emot? Jag vet att du isolerade dig ganska mycket i din hytt och arbetade på för att glömma allt. Gick du någon gång till mothugg, eller försvann du undan i tankarna med den snaps som ofta togs vid middagen?

I dina brev hem till släkten ville du inte alltid avslöja din depression. Men till några av dina vänner skrev du - jag vill bara hem! Men en undran, varför gick du inte av i Panama och åkte hem därifrån? Du stod ju inte ut med mobbingen, och varför försvinna in i hårt arbete och olika nöjen för att glömma? Men du kom att få din revansch.

Besöket på Galapagosöarna var den framgång du behövde. Väl hemma skrev du din avhandling om växtligheten på öarna. Denna avhandling skickade du sen till din kollega i Storbritannien, Joseph Dalton Hooker. En av Hookers bästa vänner var Charles Darwin! I Sverige på 1860-talet blev du en engagerad darwinist och deltog i många debatter mot förnekarna.

Till sist en undran. Var du schysst mot dina medhjälpare iland under exkursionerna? Du tog väl inte ut någon ilska mot dem på grund av din bedrövade själ? Det var framförallt marinsoldat Blomström och båtsman Fyrmössa som hjälpte dig under diverse äventyr iland. Källorna ger inget sken av något bråk och tjafs, utan snarare verkar det som att de 10-12 personer som var med på exkursionerna hade det mycket trevligt tillsammans.

Det skulle dock vara guld att få höra dig själv berätta om alla upplevelser och äventyr och umbäranden under de vetenskapliga exkursionerna, och vad du ärligt tyckte om officerarna!